Anders Zorn

(1860-1920)
Mollbrinks är marknadsledande på Zorns etsningar

Zorn utförde 289 olika etsningar. Den första i London år 1883. Vi både köper, säljer och värderar Zorn etsningar. De etsningar vi säljer är alla i god kondition samt nyinramade med syrafria material.

Här nedan är de etsningar vi för närvarande har i lager

Axel Herman Hägg III

Axel Herman Hägg III

1884

Etsning,  39,0x26,1  cm

 

Utförd:
I Zorns ateljé i London år 1884

 

État 1 av 2 RARITET tryckt i 2-5 ex.
 

Litteratur:
Asplund 15, Hjert&Hjert 13, ZG 15

Uppvaknandet

Uppvaknandet

 Le Réveil

1891

Etsning, 13,9x10,1 cm

 

Utförd:
1891 i Zorns ateljé i Paris efter oljemålningen "Uppvaknandet" eller "Le Sommeil" 

Litteratur:
Asplund 64, Hjert & Hjert 179, Delteil 64, Schubert-Soldern 46, ZG 64

État 2 av 2

Denna etsning trycktes i ca 30 exemplar

RARITET

Överrumplad

Överrumplad

1898

Etsning, 24,6x17,9 cm

Utförd
1898 i Zorns ateljé, tryckt i 5-15 exemplar.

État
2 av 2

RARITET

Litteratur:
Asplund 136, Hjert&Hjert 194, ZG 136

Vått

Vått

1911

Etsning,  15,8x12,0  cm

 

Utförd:
I Zorns ateljé i Stockholm år 1911

 

Litteratur:
Asplund 240, Hjert&Hjert 260, ZG 240

Bosl Anders

Bosl Anders

1907

Etsning, 15,9x11,7 cm tryckt i ca 30 ex.

RARITET

Utförd:
I Zorns ateljé i Mora 1907

Litteratur:
Asplund 216, Hjert & Hjert 206, ZG 216

Överste Lamont I

Överste Lamont I

1900

Etsning, 22,4x15,0 cm

 

Utförd
1900 i Zorns ateljé i New York

RARITET

Litteratur:
Asplund 158, Hjert&Hjert 106, ZG 158

Daniel Scott Lamont (9 februari 1851 - 23 juli 1905) var USA: s krigsminister under Grover Clevelands andra period.

 

Daniel Scott Lamont (1904)

 

Han anställdes som kontorist i Demokratiska statens centralkommitté 1872, och var chef för New York State Department från 1875 till 1882 .

 

År 1883 tilldelades Lamont genom sin mentor Daniel Manning till dåvarande New Yorks guvernör Grover Clevelands personal som en politisk uppmanare. Han blev privat och militär sekreterare med hedersrangering av överste i guvernörens personal samma år och fortsatte i sin tjänst efter att Cleveland blev president 1885. Lamont hade också anställning hos William C. Whitney i sina affärsföretag 1889.

 

Från 5 mars 1893 till 5 mars 1897 tjänstgjorde Lamont som USA: s krigsminister i president Clevelands kabinett. Under hela sin tid uppmanade han till antagandet av ett infanteriregemente med tre bataljoner som en del av en allmän modernisering och förstärkning av armén. Dessutom rekommenderade Lamont byggandet av en central arkivhall för att hysa arméarkiv och uppmanade kongressen att godkänna markeringen av viktiga slagfält.

 

Det var via Lamont Zorn fick uppdraget att porträttera Grover Cleveland (se etsning nr. Asplund 144 Cleveland )

 

Kusinerna

Kusinerna

1883

Etsning, Kusinerna 44,3 x 27,8  cm

 

Utförd
i Zorns ateljé , London 1883


Litteratur:
Asplund 7, Hjert & Hjert 7, ZG 7.

Knut Kjellberg

Knut Kjellberg

1907

Etsning, 17,8x12,0 cm

 

Utförd:
I Zorns ateljé 1907 tryckt i ca 50 exemplar

Litteratur:
Asplund 217, Hjert & Hjert 138, Delteil 216, ZG 217


RARITET

Knut Erik Ossian Kjellberg, född 9 april 1867 i Christine församling i Göteborg, död 25 mars 1921 i Åre, var en svensk läkare, professor, nykterhetsman och liberal riksdagspolitiker.


 

Kjellberg tog studenten vid Göteborgs Realgymnasium 1886, och studerade därefter medicin vid Uppsala universitet, där han blev medicine kandidat 1894. Han blev 1898 medicine licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm och medicine doktor i Uppsala 1901 och samma år amanuens i Medicinalstyrelsen. Kjellberg kallades 1908 till ledamot av medicinalstyrelse- och fältläkarkommittéerna samt utgav från 1903 "Allmänna svenska läkaretidningen" (sedan 1907 tillsammans med Hjalmar Forssner). År 1911 utnämndes han till professor i anatomi vid Konstakademien. Han författade bland annat Bidrag till käkledens utvecklingshistoria (1901).

 

Kjellberg började tidigt delta i folkbildningsarbetet och valdes 1903 valts till ordförande i Folkbildningsförbundet. År 1910 blev han verkställande ledamot i dess styrelse och togs livligt i anspråk vid kommittéarbetet rörande olika folkbildningsgrenar, omorganisationen av medicinalväsendet med flera frågor. År 1908 efterträdde han Anton Nyström som föreståndare för Stockholms arbetareinstitut och var en av landets mest uppskattade föreläsare. Ett urval av hans föredrag utgavs 1922 under titeln Själskultur. År 1913 valdes han till sekreterare i Sällskapet Idun och 1914 till ordförande i nykterhetsundervisningskommittén.

 

Han var riksdagsledamot för Liberala samlingspartiet i andra kammaren åren 1906-1911 (för Stockholms stads valkrets) samt 1918-1920 (för Stockholms stads första valkrets). I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens tillfälliga utskott 1910. Han lämnade in riksdagsmotioner om bland annat nykterhetsfrågor samt ökad religionsfrihet, till exempel genom införande av borgerlig begravning samt konfessionslös undervisning i religionshistoria.

 

Kjellberg var ordförande i Medicinska Föreningen i Stockholm 1895-98 samt en av initiativtagarna till de allmänna svenska folkbildningsmötena i Stockholm 1904-07 och 1910 och i Göteborg 1912. Han var från 1908 sekreterare i kommittén för sommarkurser i Stockholm, stadsfullmäktig i Stockholm 1905-09 samt ledamot av Överstyrelsen för Folkskolorna 1906-11. Kjellberg var ledamot av kommittéerna för Fältläkarkårens och Medicinalstyrelsens omorganisation 1908, ordförande i kommittén för de statsunderstödda föreläsningsrörelsernas omläggning 1911, ledamot av kommittéerna för marinläkarekårens omorganisation och folkbiblioteksväsendets ordnande, ordförande i kommittén för nykterhetsundervisningen 1914 och i Centralförbundet för socialt arbete 1915, sekreterare i Sällskapet Idun 1913 samt Styrande Mästare i Samfundet SHT.

 

År 1931 uppställdes hans byst, utförd av Olof Ahlberg, utanför Stockholms Stadsbibliotek.

Ida

Ida

1905

Etsning, 24,0x16,0 cm

 

Utförd
1905 i Zorns stuga i Gopsmor, tryckt i 30-50 ex.

Mycket ovanlig

Litteratur:
Asplund 194, Hjert&Hjert 203, ZG 194

På isen

På isen

1898

Etsning 12,8x17,9 cm

 

Utförd
Vintern 1898 i Zorns ateljé i Mora, tryckt i 15-20 exemplar

État
2 av 2

RARITET

Litteratur:
Asplund 139, Hjert&Hjert 197, ZG 139

Knut Kjellberg

Knut Kjellberg

1907

Etsning, 17,8x12,0 cm

 

Utförd:
I Zorns ateljé 1907 tryckt i ca 50 exemplar

Litteratur:
Asplund 217, Hjert & Hjert 138, Delteil 216, ZG 217


RARITET

Knut Erik Ossian Kjellberg, född 9 april 1867 i Christine församling i Göteborg, död 25 mars 1921 i Åre, var en svensk läkare, professor, nykterhetsman och liberal riksdagspolitiker.


 

Kjellberg tog studenten vid Göteborgs Realgymnasium 1886, och studerade därefter medicin vid Uppsala universitet, där han blev medicine kandidat 1894. Han blev 1898 medicine licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm och medicine doktor i Uppsala 1901 och samma år amanuens i Medicinalstyrelsen. Kjellberg kallades 1908 till ledamot av medicinalstyrelse- och fältläkarkommittéerna samt utgav från 1903 "Allmänna svenska läkaretidningen" (sedan 1907 tillsammans med Hjalmar Forssner). År 1911 utnämndes han till professor i anatomi vid Konstakademien. Han författade bland annat Bidrag till käkledens utvecklingshistoria (1901).

 

Kjellberg började tidigt delta i folkbildningsarbetet och valdes 1903 valts till ordförande i Folkbildningsförbundet. År 1910 blev han verkställande ledamot i dess styrelse och togs livligt i anspråk vid kommittéarbetet rörande olika folkbildningsgrenar, omorganisationen av medicinalväsendet med flera frågor. År 1908 efterträdde han Anton Nyström som föreståndare för Stockholms arbetareinstitut och var en av landets mest uppskattade föreläsare. Ett urval av hans föredrag utgavs 1922 under titeln Själskultur. År 1913 valdes han till sekreterare i Sällskapet Idun och 1914 till ordförande i nykterhetsundervisningskommittén.

 

Han var riksdagsledamot för Liberala samlingspartiet i andra kammaren åren 1906-1911 (för Stockholms stads valkrets) samt 1918-1920 (för Stockholms stads första valkrets). I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens tillfälliga utskott 1910. Han lämnade in riksdagsmotioner om bland annat nykterhetsfrågor samt ökad religionsfrihet, till exempel genom införande av borgerlig begravning samt konfessionslös undervisning i religionshistoria.

 

Kjellberg var ordförande i Medicinska Föreningen i Stockholm 1895-98 samt en av initiativtagarna till de allmänna svenska folkbildningsmötena i Stockholm 1904-07 och 1910 och i Göteborg 1912. Han var från 1908 sekreterare i kommittén för sommarkurser i Stockholm, stadsfullmäktig i Stockholm 1905-09 samt ledamot av Överstyrelsen för Folkskolorna 1906-11. Kjellberg var ledamot av kommittéerna för Fältläkarkårens och Medicinalstyrelsens omorganisation 1908, ordförande i kommittén för de statsunderstödda föreläsningsrörelsernas omläggning 1911, ledamot av kommittéerna för marinläkarekårens omorganisation och folkbiblioteksväsendets ordnande, ordförande i kommittén för nykterhetsundervisningen 1914 och i Centralförbundet för socialt arbete 1915, sekreterare i Sällskapet Idun 1913 samt Styrande Mästare i Samfundet SHT.

 

År 1931 uppställdes hans byst, utförd av Olof Ahlberg, utanför Stockholms Stadsbibliotek.

Dalarö

Dalarö

1915

Etsning,  15,8x11,9 cm

 

Utförd
1915


Litteratur:
Asplund 268, Hjert&Hjert 274, ZG 268

Fatbur

Fatbur

1903

Utförd 1903

Tryckt i 15-30 exemplar

Etsning, 20,2x14,2 cm

Alternativ titel: Fatbur - Dalgarderob


Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 169, Hjert&Hjert 200, ZG 169

Albert Besnard och hans modell

Albert Besnard och hans modell

1896

Etsning,  23,6 x 15,8 cm

 

Utförd
1896 i Albert Besnards ateljé, tryckt i 20 exemplar

État
1 av 1

RARITET

Litteratur:
Asplund 105, Hjert&Hjert 70, ZG 105

Paul-Albert Besnard, född den 2 juni 1849 i Paris, död där den 4 december 1934, var en fransk konstnär.

 



Efter mångåriga studier i Rom och en vistelse i London blev Besnard en av Paris konstvärlds mera uppskattade konstnärer, och fick en rad officiella uppdrag såsom kompositioner i Sorbonne, Hôtel de ville, Paris med mera. Han utförde också en rad porträtt av samtidens berömdheter. I sitt måleri försökte Besnard åstadkomma en förbindelse mellan impressionismens iakttagelser och den klassiska måleritraditionen. Bland hans verk märks ett porträtt av skådespelerskan Gabrielle Réjane och målningen Un lac rose i Ny Carlsberg Glyptotek, Köpenhamn och han finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum. Besnard blev ledamot av Franska akademien 1924.

Schakspelare

Schakspelare

1891

Etsning, 13,9x10,1 cm

Utförd
1891 i Zorns ateljé i Paris, tryckt i Endast 6 exemplar

État
1 av 1

RARITET

Litteratur:
Asplund 65, Hjert&Hjert 182, ZG 65

Schackspelarna är Fru Emma Zorn och Herr Hugo Fallander

I sina tidiga etsningar kunde Zorn experimentera med färgade papper.

Hugo Tigerschiöld

Hugo Tigerschiöld

1909

Etsning 16,4x12,4 cm

 

Utförd
1909 i Zorns ateljé. 

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 229, Hjert&Hjert 148, ZG 229

Hugo Edvard Tigerschiöld, född den 25 februari 1860 på Fassmyra herrgård i Gryts socken, Södermanlands län, död i Stockholm den 11 september 1938, var en svensk ämbetsman och skald.

 

 Han var svärfar till Sven Afzelius. Adelsätten Tigerschiöld är en ursprungligen tysk släkt Hornbeen, som inflyttade omkring 1617 och idkade bokbinderi. Häradshövdingen Wickman Hornbeen (1654–1722) adlades med namnet Tigerschiöld år 1686. Tigerschöld avlade studentexamen i Uppsala 1878 och blev filosofie kandidat år 1881. År 1883 tog han examen till rättegångsverken och kansliexamen 1884. År 1886 blev han vice häradshövding och fick samtidigt Svenska akademiens stora pris för sju smärre Dikter från skog och sjö. År 1887 inträdde han i Ecklesiastikdepartementet, där han 1897 blev kanslisekreterare och 1907 kansliråd och byråchef. Han var sekreterare i kommittéerna angående Civilstatens pensionsinrättning och ordnandet av pensionsväsendet för statens civila tjänstemän med mera.

 

Han tog initiativ till Nyköpings kanal och var verksam i den moderna lanthushållningen som ägare till Öster-Malma gård, varför han 1911 kallades till ledamot av Lantbruksakademin. Som ung utgav Tigerschiöld tre diktsamlingar, som innehåller reflekterade stämnings- och situationsbilder, närmast anslutande sig till Carl Snoilsky. Hans dikter har tonsatts av bland andra Hugo Alfvén, Andreas Hallén och Ture Rangström. År 1911 blev Tigerschiöld ledamot av Lantbruksakademien. Han var bror till Ernst Tigerschiöld, far till Magnus Tigerschiöld och farfar till Dag Tigerschiöld.

E.R Bacon

E.R. Bacon

1897

Etsning,  23,9x15,7  cm

 

Utförd
I New York 1896-97, tryckt i ca 25-35 ex.

RARITET

Litteratur:
Asplund 116, Hjert&Hjert 77, ZG 116

Edward Rathbone Bacon (1848-1915) var advokat och arbetade även med flera järnvägsbolag. Bacon arbetade länge som vice chef för Baltimore och Ohio Railroad, och som chef för Baltimore och Ohio Southwestern Railroad. Han arbetade också som advokat. Bacon dog den 2 december 1915 i Baltimore, Maryland pga av en misslyckad blindtarmsoperation.

Bacon arbetade på ett kontor på Wall Street i New York. Han reste ofta till Europa, det var där han köpte många av de verk som utgjorde hans omfattande konstsamling. Han togs med i listan över anmärkningsvärda personer som anlände från Europa till New York City i New York Times den 13 oktober 1895.

Edward Bacon ägde en omfattande samling av Old Master-målningar och kinesiska konstföremål. Han höll sin samling privat och han samtyckte aldrig till att låna ut målningar från sin samling för offentlig utställning. En artikel i American Art News som publicerades efter Bacons död uppgav att "Det är konstigt att ingen tidskrift publicerat något om hans samling eller ens antydd honom som en konstsamlare, och ändå var han välkänd för konstvärlden som en konstälskare och samlare."

Bacon började samla konst ungefär 25 år före sin död. Han samlade först målningar från kända samtida konstnärer (däribland Zorn) och gick sedan vidare till franska 1700-talsverk och senare började han samla på engelska porträtt från 1700-talet. Senare vände han sig till de italienska primitiverna, en grupp "som inte lockar de okultiverade." Med hänvisning till hans samling av kinesisk konst skrev John Getz att Edward Bacon var "bland de finsmakare som för länge sedan kände till skönheten och det inneboende värdet av kinesisk konst som manifesterades i keramik" Bacon hade sin samling i Upper East Side-lägenheten som han delade med sin bror och svägerska.

Anmärkningsvärda verk i Bacons samling inkluderade:
- De fyra årstiderna av François Boucher
- Porträtt av fru Hart av Henry Raeburn
- Porträtt av Rigaud av Jean-Antoine Watteau
- Señorita Tuzo av Francisco Goya

Augustus Saint Gaudens I

Augustus Saint Gaudens I

1897

Etsning, 19,9x13,8  cm

 

Utförd
1897 i Augustus Saint Gaudens ateljé i New York, tryckt i 30-50 exemplar

État
2 av 2

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 113, Hjert&Hjert 75, ZG 113

Augustus Saint-Gaudens, född den 1 mars 1848 i Dublin, död den 3 augusti 1907 i Cornish, New Hampshire, var en amerikansk skulptör.

Saint-Gaudens far var fransman, hans mor irländska; familjen överflyttade till Nordamerika i hans barndom. Han studerade i Paris 1867–1870 för Jouffroy och Mercié, åtföljde den sistnämnde till Italien, stannade där tre år och var sedan verksam i Förenta staterna, där han blev landets ypperste representant för modern skulptur. Hans främsta arbeten på det monumentala området är David Farraguts monument i New York, ryttarstatyer över generalerna Logan (Chicago), Shaw (Boston) och Sherman (New York), kraftfullt realistiska konstverk. Dessutom utförde han monument över Lincoln (i Chicago) och över Deacon Chapin (i Springfield). Även på det naknas område utförde han gedigna arbeten. Sitt allra bästa åstadkom han likväl inom reliefen och plaketten - ett utsökt exempel är den stora bronsreliefen Amor caritas (Luxembourgmuseet, Paris). Hans lov och verk behandlas i en monografi av Royal Cortissoz (Boston, 1908).

Mrs. Cotton I

Mrs. Cotton I

1901

Etsning 22,9x15,0 cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i New York efter oljemålningen Mrs. Cotton" ingår i Washington University, St. Louis samling. Etsningen är tryckt i ca 15exemplar. 

RARITET

Litteratur:
Asplund 161, Hjert&Hjert 109, ZG 161

Mrs. Cotton, som han även målade, gav upphov till två (ytterligare) etsningar, miss Henop, som sedan gifte sig med mr. Robert T. Tytus, och miss Lurman äro typiska societetsporträtt men därför icke mindre vackra i sitt raffinerade linjespel. En serie teckningar finns som visar hur han arbetade för att få fram det karakteristiska uttrycket och den säkra posen.

 

Boëthius, Gerda, Zorn: människan och konstnären, [Ny tr.], Konst och kultur, Stockholm, 1977[1960] sid. 409

 

Mrs. Cotton II

Mrs. Cotton II

1901

Etsning,  20,0x15,0  cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i New York efter oljemålningen Mrs. Cotton" ingår i Washington University, St. Louis samling. Etsningen är tryckt i ca 15 exemplar. 

RARITET

Litteratur:
Asplund 162, Hjert&Hjert 110, ZG 162

Mrs. Cotton, som han även målade, gav upphov till två (ytterligare) etsningar, miss Henop, som sedan gifte sig med mr. Robert T. Tytus, och miss Lurman äro typiska societetsporträtt men därför icke mindre vackra i sitt raffinerade linjespel. En serie teckningar finns som visar hur han arbetade för att få fram det karakteristiska uttrycket och den säkra posen.

 

Boëthius, Gerda, Zorn: människan och konstnären, [Ny tr.], Konst och kultur, Stockholm, 1977[1960] sid. 409

John Hay

John Hay

1904

Etsning, 20,2x15,1  cm

 

Utförd
1904 i Washington.

RARITET

Litteratur:
Asplund 179, Hjert&Hjert 118, ZG 179

John Milton Hay, född 8 oktober 1838 i Salem, Indiana, USA, död 1 juli 1905 i Newbury, New Hampshire, var en amerikansk republikansk politiker.

 

Han var född i Indiana och uppvuxen i Warsaw, Illinois. Han studerade vid Brown University och var 1861-1864 privatsekreterare åt Abraham Lincoln. Han delade rum med en annan sekreterare John George Nicolay i Vita husets andra våning. Han var närvarande när president Lincoln dog, sedan han (Lincoln) hade blivit skjuten i Washington, D.C.. Hay och Nicolay skrev tillsammans biografin i tio band över Abraham Lincolns liv: Abraham Lincoln: a History (10 band, 1890).

 

Efter 1865 var han verksam på lika poster inom utrikesministeriet och var USA:s ambassadör i Storbritannien 1897-1898 och därefter USA:s utrikesminister fram till sin död 1905. Som sådan fick Hay i samband med unionens imperialistiska politik och livliga utrikespolitik en större arbetsbörda än någon av sina företrädare. Han avslöt 1898 fred med Spanien, proklamerade och genomdrev 1898-99 "den öppna dörrens" grundsats med avseende på Kina samt handlade de svårlösta frågor, som uppstod i samband med övertagandet av Panamakanalen. 1899 avslöt han med det brittiska sändebudet i Washington, Julian Paucefote, ett fördrag angående upphävandet av Clayton-Bulwer-traktaten, vilket dock förkastades av unionssenaten. Nya förhandlingar ledde till Hay-Pauncefote-traktaten 18 november 1901, som ratificerades av senaten och gav USA så gott som fria händer vid det tillämnade kanalbyget och den blivande kanalens skötsel. Dock stipulerades lika rätt för alla nationers fartyg att begagna sig av kanalen. De därefter följande underhandlingarna med Colombia fördes likaledes av Hay. Han stod i kontakt med de upproriska i Panama och erkände fristaten omedelbart.

 

Författaren Henry Adams var god vän till Hay. De byggde sina hem bredvid varandra på Lafayette Square i Washington. Byggnaden kallas i dag Hay-Adams Hotel.

 

På Isen

På isen

1898

Etsning 12,8x17,9 cm

 

Utförd
Vintern 1898 i Zorns ateljé i Mora, tryckt i 15-20 exemplar

État
2 av 2

RARITET

Litteratur:
Asplund 139, Hjert&Hjert 197, ZG 139

Bärsärk

Bärsärk

1914

Etsning,  25,0x17,8 cm

 

Utförd
1914

Ovanlig

Litteratur:
Asplund 261, Hjert&Hjert 271, ZG 261

Frida

Frida

1914

Etsning, 19,9x14,8 cm

 

Utförd
1914

État
1 av 1


Frida arbetade som hembiträde hos Zorn. Enligt uppgift hade Frida brutit armen och kunde inte arbeta och fick då sitta modell åt Zorn.
 

Litteratur:
Asplund 263, Hjert&Hjert 161, ZG 263

 

Mr. and Mrs. Atheron Curtis

Mr. and Mrs. Atheron Curtis

1906

Etsning 24,0x18,4 cm

 

Utförd
1906 i Zorn ateljé i Paris.  

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 203, Hjert&Hjert 131, ZG 203

Fruns namn: Louise Curtis, född Burleigh (1869-1910)

 

Atherton Curtis (3 april 1863 - 8 oktober 1943) var en amerikansk konstsamlare från Brooklyn, New York City, som bosatte sig i Paris 1903. Han var också en författare och konsthistoriker som donerade många arkeologiska föremål till Louvren och andra museer.

 

Curtis gjorde sin förmögenhet med medicinpatent. Han var en stor finsmakare av grafisk konst, hans samling har ställs ut på många museer; från Metropolitan Museum of Art, Smithsonian Institute till National Portrait Gallery.

 

Han flyttade till Paris och lät sina konstverk transporteras dit, och medan han ivrigt fortsatte sina förvärv i Frankrike, England och Tyskland.

 

För att bygga en så stor konstsamling, fick han ofta råd om inköp från Paul Prouté (1887-1981), vars galleri räddades från lågkonjunkturen genom ekonomiskt stödet från Curtis.

 

Curtis byggde upp sin samling under hela sitt liv ett och samlingen är omfattande i antal (mer än tio tusen konstverk). Urvalet av grafik representerar en mängd olika epoker, tekniker och geografiskt ursprung.

 

Anatole France

Anatole France

1906

Etsning,  21,4x15,9 cm

 

Utförd
1906 i Anatole France bostad i Paris. 

Extremt ovanlig


Litteratur:
Asplund 204, Hjert&Hjert 133, ZG 204

Anatole France; född François-Anatole Thibault, (16 april 1844 - 12 oktober 1924) var en fransk poet, journalist och romanförfattare med flera bästsäljare. Ironisk och skeptisk betraktades han på sin tid som den perfekta franska författaren. Han var medlem i Académie française och vann 1921 Nobelpriset i litteratur "som ett erkännande av hans lysande litterära prestationer, som kännetecknas av en adel av stil, en djup mänsklig sympati, nåd och ett äkta galliskt temperament".

 

Frankrike anses också vara modellen för berättaren Marcels litterära idol Bergotte i Marcel Proust's In Search of Lost Time.

 

Resekamraten

Resekamraten

1904

Etsning, 19,8x14,9 cm

 

Utförd
1904 ombord på ett tåg till Californien. Signerad i plåten: Through Grand Canion Arkansas 10 March 1904 Zorn

Mycket ovanlig


Litteratur:
Asplund 182, Hjert&Hjert 121, ZG 182

Modellen på bilden är Zorns nära vän Charles Dering.

Charles Deering (1852 - 1927) var en amerikansk affärsman, konstsamlare och filantrop. Han var chef för det jordbruksmaskins företag som grundades av hans far. Företaget gick senare upp i International Harvester. Deerings framgångsrika förvaltning av familjeföretaget lämnade honom medel och fritid för att spendera mycket pengar på konst och naturvetenskap.

C.F. Liljevalch

C.F. Liljevalch

1909

Etsning 19,8x14,9 cm

 

Utförd
1909 i Zorn ateljé i Mora. Utförd efter målningen med samma titel (Nationalmuseum), se nedan. 

 

EXTREMT OVANLIG

Litteratur:
Asplund 224, Hjert&Hjert 145, ZG 224

Carl Fredrik Liljevalch (1837-1909)

svensk industriman och disponent vid Bergviks sågverk. Donator till bl.a. flera biologiska museer.

 

Liljevalch hade bland annat anställning vid Lars Johan Hiertas kontor i Stockholm och fullbordade sin affärsutbildning under en flerårig vistelse i England. Efter återkomsten till Sverige ägnade han sin verksamhet först åt tillgodogörandet av de norrländska skogsrikedomarna. Sammanförandet av det stora Bergviksbolaget blev den främsta frukten av hans arbete på detta område.

 

 

För utnyttjandet av de mellansvenska fosforhaltiga järnmalmerna bildade han sedan tillsammans med engelska kapitalister Grängesbergs gruvaktiebolag samt förvärvade aktiemajoriteten i järnvägarna från Grängesberg till Oxelösund, som sedermera sammanslöts i det bekanta Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund med Liljevalch som den förnämsta drivkraften.

 

Vid sidan av denna ekonomiska verksamhet ägde Liljevalch många andra intressen. Han var t.ex. stor naturvän och en av initiativtagarna till grundandet av Biologiska museet i Stockholm, och någon tid före sin död skänkte han medel till inrättande av liknande museer även i Uppsala och Södertälje.

 

Liljevalch donerade genom sina testamentariska dispositioner, förutom betydande egendomar i Norrland, omkring 1,5 miljoner kronor i dåtidens pengavärde till allmänna ändamål. Sålunda testamenterade Liljevalch bl.a. 200 000 kr. till vardera av följande institutioner: Sveriges kontoristförening, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms högskola och Uppsala universitet. Till Jämtlands läns hushållningssällskap donerade Liljevalch, jämte 150 000 kr, all sin fasta och lösa egendom inom Medstugans by i Åre socken. Enligt donators bestämmelse ska denna egendom utgöra en mönstergård för traktens hemmansägare. Liljevalchs kvarlåtenskap användes även till grundandet av Liljevalchs konsthall.

 

Hårbandet

Hårbandet

1912

Etsning,  30x20 cm

 

Utförd
1912 i Zorns ateljé.

Ovanlig

 


Litteratur:
Asplund 253, Hjert&Hjert 264, ZG 253

Professor John Berg

Professor John Berg

1912

Etsning, 17,8x12,0 cm

 

Utförd
1912, tryckt i 30-50 exemplar.

Mycket ovanlig


Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

 

 

Johan (John) Vilhelm Berg (kallad "fader Berg"), född 1851 Stockholm, död den1931 i Stockholm, var en svensk läkare och professor. I stadsdelen Stadshagen på Kungsholmen (Stockholm) är John Bergs plan uppkallat efter honom.

 

Berg blev 1869 student i Uppsala, där han 1874 blev medicine kandidat. Efter att 1878 blivit medicine licentiat vid Karolinska institutet samt 1878–79 tjänstgjort som amanuens, kallades han 1881 till docent i kirurgi där och promoverades samma år till medicine doktor i Uppsala, efter att ha försvarat avhandlingen Studier öfver tungkräftan och dess behandling.

 

Åren 1880–85 tjänstgjorde han som biträdande läkare vid ortopediska institutet. År 1885 utnämndes han till e.o. professor i kirurgi vid Karolinska institutet och biträdande överkirurg vid Serafimlasarettet och innehade 1885–92 därjämte platsen som överläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Åren 1893–1916 var han ordinarie professor i kirurgi vid Karolinska institutet och överkirurg vid Serafimerlasarettet och chef för dess ekonomi och förvaltning. Åren 1914–19 var han ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, 1917–20 inspektör för vanföreanstalterna och 1918–19 ordförande bland sakkunniga för utredning rörande den medicinska undervisningen. Berg verkade även energiskt för tillkomsten av ett röntgeninstitut och Radiumhemmet. Årligen efter sitt tillträde till professuren utgav han Rapport från Kungl. Serafimerlasarettet och blev 1901 redaktör för den kirurgiska avdelningen av Nordiskt medicinskt arkiv.

 

Han blev 1901 ledamot av Vetenskapsakademien. Han blev medicine hedersdoktor vid Kristiania universitet 1910, hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1911 och ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1915 samt hedersledamot av Medicinsk selskab i Köpenhamn 1922.

 

C.F. Liljevalch

C.F. Liljevalch

1909

Etsning 19,8x14,9 cm

 

Utförd
1909 i Zorn ateljé i Mora. Utförd efter målningen med samma titel (Nationalmuseum), se nedan. 

 

EXTREMT OVANLIG

Litteratur:
Asplund 224, Hjert&Hjert 145, ZG 224

Carl Fredrik Liljevalch (1837-1909)

svensk industriman och disponent vid Bergviks sågverk. Donator till bl.a. flera biologiska museer.

 

Liljevalch hade bland annat anställning vid Lars Johan Hiertas kontor i Stockholm och fullbordade sin affärsutbildning under en flerårig vistelse i England. Efter återkomsten till Sverige ägnade han sin verksamhet först åt tillgodogörandet av de norrländska skogsrikedomarna. Sammanförandet av det stora Bergviksbolaget blev den främsta frukten av hans arbete på detta område.

 

 

För utnyttjandet av de mellansvenska fosforhaltiga järnmalmerna bildade han sedan tillsammans med engelska kapitalister Grängesbergs gruvaktiebolag samt förvärvade aktiemajoriteten i järnvägarna från Grängesberg till Oxelösund, som sedermera sammanslöts i det bekanta Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund med Liljevalch som den förnämsta drivkraften.

 

Vid sidan av denna ekonomiska verksamhet ägde Liljevalch många andra intressen. Han var t.ex. stor naturvän och en av initiativtagarna till grundandet av Biologiska museet i Stockholm, och någon tid före sin död skänkte han medel till inrättande av liknande museer även i Uppsala och Södertälje.

 

Liljevalch donerade genom sina testamentariska dispositioner, förutom betydande egendomar i Norrland, omkring 1,5 miljoner kronor i dåtidens pengavärde till allmänna ändamål. Sålunda testamenterade Liljevalch bl.a. 200 000 kr. till vardera av följande institutioner: Sveriges kontoristförening, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms högskola och Uppsala universitet. Till Jämtlands läns hushållningssällskap donerade Liljevalch, jämte 150 000 kr, all sin fasta och lösa egendom inom Medstugans by i Åre socken. Enligt donators bestämmelse ska denna egendom utgöra en mönstergård för traktens hemmansägare. Liljevalchs kvarlåtenskap användes även till grundandet av Liljevalchs konsthall.

 

Modell framför Tavla

Modell framför Tavla

1910

Etsning,  19,7x14,9 cm

 

Utförd
1910 i Zorns ateljé.

Mycket ovanlig

 


Litteratur:
Asplund 235, Hjert&Hjert 256, ZG 235

Professor John Berg

Professor John Berg

1912

Etsning, 17,8x12,0 cm

 

Utförd
1912, tryckt i 30-50 exemplar.

Mycket ovanlig


Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

 

 

Johan (John) Vilhelm Berg (kallad "fader Berg"), född 1851 Stockholm, död den1931 i Stockholm, var en svensk läkare och professor. I stadsdelen Stadshagen på Kungsholmen (Stockholm) är John Bergs plan uppkallat efter honom.

 

Berg blev 1869 student i Uppsala, där han 1874 blev medicine kandidat. Efter att 1878 blivit medicine licentiat vid Karolinska institutet samt 1878–79 tjänstgjort som amanuens, kallades han 1881 till docent i kirurgi där och promoverades samma år till medicine doktor i Uppsala, efter att ha försvarat avhandlingen Studier öfver tungkräftan och dess behandling.

 

Åren 1880–85 tjänstgjorde han som biträdande läkare vid ortopediska institutet. År 1885 utnämndes han till e.o. professor i kirurgi vid Karolinska institutet och biträdande överkirurg vid Serafimlasarettet och innehade 1885–92 därjämte platsen som överläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Åren 1893–1916 var han ordinarie professor i kirurgi vid Karolinska institutet och överkirurg vid Serafimerlasarettet och chef för dess ekonomi och förvaltning. Åren 1914–19 var han ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, 1917–20 inspektör för vanföreanstalterna och 1918–19 ordförande bland sakkunniga för utredning rörande den medicinska undervisningen. Berg verkade även energiskt för tillkomsten av ett röntgeninstitut och Radiumhemmet. Årligen efter sitt tillträde till professuren utgav han Rapport från Kungl. Serafimerlasarettet och blev 1901 redaktör för den kirurgiska avdelningen av Nordiskt medicinskt arkiv.

 

Han blev 1901 ledamot av Vetenskapsakademien. Han blev medicine hedersdoktor vid Kristiania universitet 1910, hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1911 och ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1915 samt hedersledamot av Medicinsk selskab i Köpenhamn 1922.

 

Kronprinsessan Margareta

Kronprinsessan Margareta

1914

Etsning 24,9x17,9 cm

 

Utförd
1914

Litteratur:
Asplund 264, Hjert&Hjert 163, ZG 264

1 maj 1920, Hjalmar Branting: "Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat."

Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah av Storbritannien och Irland, (1882-1920) var kronprinsessa av Sverige och hertiginna av Skåne genom sitt äktenskap med den svenske kronprinsen Gustaf VI Adolf.

 

 


Margareta gifte sig 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Paret fick flera barn. Arvprinsen Gustaf Adolf föddes 1906, Sigvard 1907, Ingrid 1910, Bertil 1912 och Carl Johan 1916.

Kronprinsessan Margareta beskrivs som en konstnärssjäl och tyckte om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder Drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott. Margareta intresserade sig också mycket för trädgårdskonst, och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero med trädgård i bröllopsgåva lade hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen. Familjen spenderade somrarna på Sofiero. Trädgårdsanläggningen skapades utifrån engelskt mönster, och även barnen inkluderades i arbetet. Margareta utgav böckerna "Vår trädgård på Sofiero" år 1915 och "Från blomsterträdgården" några år senare, illustrerade med hennes egna teckningar och fotografier, som såldes till förmån för "husmodersskolor med barnavård".

Under vintern 1919–1920, då den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn, hade hon varit sjuk ett flertal gånger, vilket nedsatte hennes krafter. I november 1919 fick hon en häftig öroninflammation, som i mitten av december krävde en operation. I mars 1920 insjuknade hon i elakartade vattkoppor. Vid ett besök i Leksand ådrog hon sig en svår förkylning som medförde varbildning i käkhålorna. På kvällen den 29 april fick hon värk kring högra ögat, och hade då en mycket hög feber. På morgonen dagen efter, drabbades hon av en allmän blodförgiftning samt hjärtsvikt som snabbt tilltog.

Trettioåtta år gammal avled Margareta, som nu var i åttonde månaden, den 1 maj 1920, klockan 14. Nyheten spred sig snabbt ut till statsminister Hjalmar Branting, som just då höll sitt förstamajtal på Gärdet i Stockholm.

Han tog en lång paus och meddelade sedan att "vår kronprinsessa är död" . Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en så kallad blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i Storbritannien, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: "Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat."

President William H. Taft

President William H. Taft

1911

Etsning,  24,8x19,8  cm

 

Utförd
1911


Mycket ovanlig

Litteratur:
Asplund 239, Hjert&Hjert 156, ZG 239

Detta är ett av tre porträtt Zorn utförde av Amerikanska presidenter.

 

De andra två är:

- Groover Cleveland

- Theodore Rosevelt

 

William Howard Taft, född 15 september 1857 i Cincinnati, Ohio, död 8 mars 1930 i Washington D.C., var en amerikansk politiker (republikan) och jurist. Taft var USA:s 27:e president 1909-1913 och chefsdomare i USA:s högsta domstol 1921-1930.

 

 

Taft blev advokat 1880. Åren 1888 - 1890 var han domare vid överdomstolen i Ohio och 1896 - 1900 var han jurist professor vid universitetet i Cincinnati. USA:s dåvarande president, William McKinley utsåg honom 1900 till ordförande i den förvaltning som styrde den nyerövrade ögruppen Filippinerna och Taft var guvernör där från juli 1901. Under en period hösten 1906 ledde han även Kubas förvaltning.

 

1909 blev Taft USA:s 27:e president, sedan partibrodern Theodore Roosevelt hade avböjt omval och förordat Taft som partiets kandidat. Under Tafts regeringstid upptogs 1912 två stater i unionen, Arizona och New Mexico, och samma år genomdrev Taft även i kongressen ett beslut om befästande av Panamakanalzonen.

 

Vid presidentvalet 1912 förlorade Taft med 3 484 000 röster mot den demokratiska motkandidaten Woodrow Wilsons 6 290 000 röster. Att han förlorade så stort berodde framför allt på att de republikanska rösterna splittrades, eftersom Theodore Roosevelt inte längre stödde Taft på grund av meningsskiljaktigheter om tullskyddspolitiken och själv kandiderade till presidentposten för det nybildade Progressiva partiet.

 

Efter sin ämbetstid som president blev Taft professor i juridik vid Yales universitet 1913-1921 och chefsdomare i USA:s högsta domstol från 1921 till en knapp månad före sin död 1930.

 

Taft förestavade presidenteden för Calvin Coolidge 1925 och Herbert Hoover 1929. Han avled 1930 och begravdes på Arlingtonkyrkogården utanför Washington D.C.

 

Taft gifte sig 1886 med Helen Herron. Taft var far till Robert Taft och farfarsfar till Bob Taft, som var guvernör i Ohio.

 

Byst

Byst

1916

Etsning, 24,7x17,9 cm

 

Utförd
1916

État
3 av 3

Litteratur:
Asplund 272, Hjert&Hjert 280, ZG 272

Mrs Nagel

Mrs. Nagel

1897

Etsning 23,8x15,9 cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i Paris. Tryckt i 30 ex.

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 112, Hjert&Hjert 73, ZG 112

Mrs. Armour

Mrs. Armour

1894

Etsning,  23,9x16,0 cm

 

Utförd
1894

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 92, Hjert&Hjert 62, ZG 92

Mme Simon II

Mme Simon II

1891

Etsning, 23,6x15,8 cm

 

Utförd
hösten 1891 i Zorns ateljé i Paris.

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 67, Hjert&Hjert 46, ZG 67

Christian Aspelin

Christian Aspelin

1884

Etsning 24,9x17,9 cm

 

Utförd
1914

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 23, Hjert&Hjert 21, ZG 23

Christian Henrik Thomas Aspelin, född 29 juli 1830 i Stockholm, död i Västanfors 6 juli 1919, var en svensk industriman och disponent. Hans farfar var tobaksfabrikören och sockerbruksägaren Thomas Andreas Aspelin.

 

Aspelin föddes i Stockholm som son till bruksägaren Thomas Aspelin och hans hustru Jeanna Persson. Han var elev vid Falu bergsskola 1855-1856, vid Ultuna 1858-1859 och övertog i början av 1860-talet fädernesbruket Fagersta som 1873 ombildades till aktiebolag med Aspelin som disponent till 1907.

 

Aspelin var fullmäktig i Järnkontoret 1897-1907, han erhöll dess stora guldmedalj 1897 och var i riksdagen ledamot av andra kammaren för Västmanlands läns norra domsagas valkrets 1879–1881. Under Aspelins ledning utvecklades Fagersta bruk från ett vanligt stångjärnsbruk till ett tidsenligt järnverk med ånghammare, med tillverkning av sågblad, fjädrar och ståltrådslinor. Från 1890-talet tillverkade man även valsade ståltuber, velociped- och kalldragna ångpannerör med mera. Han införde även Martinmetoden vid bruket.

 

Aspelin bidrog till den svenska järnhanteringens allmänna utveckling och förskaffade brukets varumärke, liljestämpeln, rykte om hög och pålitlig kvalitet i hela världen, och bruket erövrade en rad priser på flera världsutställningar.

Billy Mason

Billy Mason

1900

Etsning,  19,9x14,2 cm

 

Utförd
1900

 

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 159, Hjert&Hjert 107, ZG 159

William "Billy"E. Mason (1850 - 1921) var en republikansk senator (1897 - 1903) från delstaten Illinois. Han var känd för sin konst att håla fängslande tal och vara skarp i debatter.

 

Skerikulla

Skerikulla

1912

Etsning, 25,0 x 19,8 cm

 

Utförd
1912

Modellen på bilden är Emma Andersson, född Gruddpers.

Litteratur:
Asplund 247, Hjert&Hjert 159, ZG 247

Vicke

Vicke

1918

Etsning 19,8x29,5 cm

 

Utförd
1918

Modellen på bilden är Vicke Andrén

Litteratur:
Asplund 281, Hjert&Hjert 166, ZG 281

Vicke Andrén (1856-1930) var under slutet av 1800-talet en uppmärksammad konstnär verksam inom fler olika genrer. Utbildad vid Konstakademin 1876-1882 verkade han både som målare, reportageillustratör och skämttecknare.

 

Han utarbetade även Zornmärket efter förlaga av Anders Zorn

 

Förutom som bildkonstnär var Andrén även verksam som Bellmansångare.

 

Al

Al

1917

Etsning,  17,3x11,9  cm

 

Utförd
1917


Litteratur:
Asplund 277, Hjert&Hjert 282, ZG 277

Gulli II

Gulli II

1918

Etsning, 19,8x14,8  cm

 

Utförd
1918

État
3 av 3

Litteratur:
Asplund 280, Hjert&Hjert 166, ZG 280

August Rodin

Auguste Rodin

1906

Etsning 21,2x15,5 cm

 

Utförd
1906


Litteratur:
Asplund 207, Hjert&Hjert 136, ZG 207

François-Auguste-René Rodin, född 12 november 1840 i Paris, död 17 november 1917 i Meudon i Frankrike, var en fransk skulptör, tecknare, grafiker och fotograf.

 

Fastän Auguste Rodin allmänt betraktas som fadern till modern skulptur, saknade han målsättningen att revoltera mot det förflutna. Han hade en traditionell skolning, uppfattade sin konst som hantverk, och sökte akademiskt erkännande, dock utan att bli antagen vid någon av de mera framstående målarakademierna i Paris.

 

Skulpturellt sett ägde Rodin en unik förmåga att forma sammansatta, omvälvande, djupt utskurna ytor i lera. Många av hans mest berömda skulpturer kritiserades vitt under hans livstid. De bröt mot den rådande traditionen i figurativ skulptur, i vilken verken är dekorativa, formaliserade eller mycket tematiska. Rodins mest originella verk fjärmade sig från traditionella mytologiska och allegoriska temata, avbildade den mänskliga kroppen realistiskt, och hyllade egenartade karaktärer och fysiologi. Rodin var känslig för kontroverserna runt sitt arbete, men vägrade ändra stil. Stilen kom framgent att öka avståndet till den gällande ordningen.

 

Från den oväntade realismen i sina första större verk - inspirerad av en resa till Italien 1875 - till de okonventionella minnesmärkena vilka sedermera försörjde honom, fick han erfara hur hans rykte växte tills han blev den mest framstående franska skulptören under sin samtid. Förmögna privata samlare sökte hans verk efter världsutställningen 1900, och han frotterade sig med en mängd berömda intellektuella och konstnärer. Han gifte sig med sin livsvän Rose Beuret under det sista året av deras liv. Efter hans död 1917 minskade skulpturerna i popularitet, men inom något årtionde var hans betydelse befäst. Rodin har förblivit en av få skulptörer som också har ett känt namn utanför konstvärlden.

Överste Lamont III

Överste Lamont III

1904

Etsning,  20x15 cm

 

Utförd
1904


Litteratur:
Asplund 178, Hjert&Hjert 117, ZG 178

Daniel Scott Lamont (9 februari 1851 - 23 juli 1905) var USA: s krigsminister under Grover Clevelands andra period.

 

Daniel Scott Lamont (1904)

 

Han anställdes som kontorist i Demokratiska statens centralkommitté 1872, och var chef för New York State Department från 1875 till 1882 .

 

År 1883 tilldelades Lamont genom sin mentor Daniel Manning till dåvarande New Yorks guvernör Grover Clevelands personal som en politisk uppmanare. Han blev privat och militär sekreterare med hedersrangering av överste i guvernörens personal samma år och fortsatte i sin tjänst efter att Cleveland blev president 1885. Lamont hade också anställning hos William C. Whitney i sina affärsföretag 1889.

 

Från 5 mars 1893 till 5 mars 1897 tjänstgjorde Lamont som USA: s krigsminister i president Clevelands kabinett. Under hela sin tid uppmanade han till antagandet av ett infanteriregemente med tre bataljoner som en del av en allmän modernisering och förstärkning av armén. Dessutom rekommenderade Lamont byggandet av en central arkivhall för att hysa arméarkiv och uppmanade kongressen att godkänna markeringen av viktiga slagfält.

 

Det var via Lamont Zorn fick uppdraget att porträttera Grover Cleveland (se etsning nr. Asplund 144 Cleveland )

Nils Kreuger

Nils Kreuger

1898

Etsning, 10x7,5  cm

 

Utförd
1898

Raritet

Litteratur:
Asplund 123, Hjert&Hjert 84, ZG 123

Nils Edvard Kreuger (eller Kreüger), född 11 oktober 1858 i Kalmar, död 11 maj 1930 i Högalids församling i Stockholm, var en svensk målare. Namnet uttalas "Kröger"

August Rodin

Auguste Rodin

1906

Etsning 21,2x15,5 cm

 

Utförd
1906


Litteratur:
Asplund 207, Hjert&Hjert 136, ZG 207

François-Auguste-René Rodin, född 12 november 1840 i Paris, död 17 november 1917 i Meudon i Frankrike, var en fransk skulptör, tecknare, grafiker och fotograf.

 

Fastän Auguste Rodin allmänt betraktas som fadern till modern skulptur, saknade han målsättningen att revoltera mot det förflutna. Han hade en traditionell skolning, uppfattade sin konst som hantverk, och sökte akademiskt erkännande, dock utan att bli antagen vid någon av de mera framstående målarakademierna i Paris.

 

Skulpturellt sett ägde Rodin en unik förmåga att forma sammansatta, omvälvande, djupt utskurna ytor i lera. Många av hans mest berömda skulpturer kritiserades vitt under hans livstid. De bröt mot den rådande traditionen i figurativ skulptur, i vilken verken är dekorativa, formaliserade eller mycket tematiska. Rodins mest originella verk fjärmade sig från traditionella mytologiska och allegoriska temata, avbildade den mänskliga kroppen realistiskt, och hyllade egenartade karaktärer och fysiologi. Rodin var känslig för kontroverserna runt sitt arbete, men vägrade ändra stil. Stilen kom framgent att öka avståndet till den gällande ordningen.

 

Från den oväntade realismen i sina första större verk - inspirerad av en resa till Italien 1875 - till de okonventionella minnesmärkena vilka sedermera försörjde honom, fick han erfara hur hans rykte växte tills han blev den mest framstående franska skulptören under sin samtid. Förmögna privata samlare sökte hans verk efter världsutställningen 1900, och han frotterade sig med en mängd berömda intellektuella och konstnärer. Han gifte sig med sin livsvän Rose Beuret under det sista året av deras liv. Efter hans död 1917 minskade skulpturerna i popularitet, men inom något årtionde var hans betydelse befäst. Rodin har förblivit en av få skulptörer som också har ett känt namn utanför konstvärlden.

Överste Lamont III

Överste Lamont III

1904

Etsning,  20x15 cm

 

Utförd
1904


Litteratur:
Asplund 178, Hjert&Hjert 117, ZG 178

Daniel Scott Lamont (9 februari 1851 - 23 juli 1905) var USA: s krigsminister under Grover Clevelands andra period.

 

Daniel Scott Lamont (1904)

 

Han anställdes som kontorist i Demokratiska statens centralkommitté 1872, och var chef för New York State Department från 1875 till 1882 .

 

År 1883 tilldelades Lamont genom sin mentor Daniel Manning till dåvarande New Yorks guvernör Grover Clevelands personal som en politisk uppmanare. Han blev privat och militär sekreterare med hedersrangering av överste i guvernörens personal samma år och fortsatte i sin tjänst efter att Cleveland blev president 1885. Lamont hade också anställning hos William C. Whitney i sina affärsföretag 1889.

 

Från 5 mars 1893 till 5 mars 1897 tjänstgjorde Lamont som USA: s krigsminister i president Clevelands kabinett. Under hela sin tid uppmanade han till antagandet av ett infanteriregemente med tre bataljoner som en del av en allmän modernisering och förstärkning av armén. Dessutom rekommenderade Lamont byggandet av en central arkivhall för att hysa arméarkiv och uppmanade kongressen att godkänna markeringen av viktiga slagfält.

 

Det var via Lamont Zorn fick uppdraget att porträttera Grover Cleveland (se etsning nr. Asplund 144 Cleveland )

Nils Kreuger

Nils Kreuger

1898

Etsning, 10x7,5  cm

 

Utförd
1898

Raritet

Litteratur:
Asplund 123, Hjert&Hjert 84, ZG 123

Nils Edvard Kreuger (eller Kreüger), född 11 oktober 1858 i Kalmar, död 11 maj 1930 i Högalids församling i Stockholm, var en svensk målare. Namnet uttalas "Kröger"

Mina Modeller

Mina Modeller

1916

Etsning, 19,7x15,0 cm

 

Utförd
1916

Lots

Lots

1919

Etsning,  17,8x12,0  cm

 

Utförd
1919


Litteratur:
Asplund 285, Hjert&Hjert 286, ZG 285

Marcellin Berthelot

Marcellin Berthelot

1906

Etsning, 21,2x15,7  cm

 

Utförd
Hemma hos Marcellin Berthelot i Paris 1906. Tryckt i 30-50 ex. 

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 206, Hjert&Hjert 135, ZG 206

Pierre Eugène Marcellin Berthelot, född 29 oktober 1827 i Paris, död 18 mars 1907 i Paris, var en fransk politiker och kemist. Far till diplomaten Philippe Berthelot och filosofen René Berthelot.

 

 

Berthelot studerade först medicin, men övergick snart till kemin. 1851 blev han assistent vid Collège de France och utförde som sådan flera viktiga undersökningar. 1859 erhöll han den nyinrättade professuren i organisk kemi vid École supérieure de pharmacie, men återvände 1864 till Collège de France, där han erhöll en för honom inrättad professur i organisk kemi, som han fram till sin död innehade.

 

Vid tiden för kejsardömets fall och därefter tog Berthelot livligt del i det offentliga livet. Han valdes till president för den vetenskapliga kommitté, som tillsattes för att bland annat sätta den inneslutna huvudstaden i förbindelse med det övriga Frankrike. Hans försök att under belägringen framställa salpeter för sprängämnestillverkningen ledde honom också in på denna del av kemin, och 1878 blev han president för Commission des substances explosives. 1881 valde senaten honom till ständig medlem. Han var 1886-87 undervisningsminister och 1895 utrikesminister. Berthelots vetenskapliga verksamhet är enastående resultatrik och omfattande. Hans mest betydelsefulla arbeten faller inom den organiska kemin, men även inom termokemin gjorde han banbrytande upptäckter, och även inom agrikulturkemin gjorde han flera upptäckter i sitt 1883 upprättade agronomiska laboratorium i Meudon utanför Paris.

 

Han gjorde även betydande insatser inom studiet av kemins och alkemins historia, bland annat i verken Origines de l’Alchimie och Collection des Anciens Alchimistes Grecs. Det senare är en utgåva av texter av bland andra Zosimos och Pseudo-Demokritos.

 

Bland hans övriga skrifter märks Chimie organique fondée sur la synthèse (1895), Thermochimie (1897), Chimie végétale et agricole (1899), samt Science et libre-pensée (1905).

 

Berthelot var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1870.

Emma Rasmussen

Emma Rasmussen

1904

Etsning, 20,0x15,0 cm

 

Utförd
1904 i Washington DC under Zorns femte resa till USA.

 

Mycket ovanlig

 

Litteratur:
Asplund 183, Hjert&Hjert 122, ZG 183

Madonna

Madonna

1900

Etsning,  24,8x19,7 cm

 

Utförd
Hösten/årskiftet 1899/1900 i Zorns ateljé i Mora


Litteratur:
Asplund 151, Hjert&Hjert 100, ZG 151

Änkedrottning Sofia

Änkedrottning Sofia

1909

Etsning, 24,8x18,0 cm

 

Utförd
I Zorns ateljé i Stockholm 1909


Litteratur:
Asplund 223, Hjert&Hjert 144, ZG 223

 

Sofia av Nassau (Sophia, skrev själv Sophie), fullständigt namn Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta, född 9 juli 1836 på slottet Biebrich i Biebrich i Wiesbaden i Hertigdömet Nassau, död 30 december 1913 i Stockholm, var drottning av Sverige och fram till 1905 drottning av Norge som gift med kung Oscar II. Hon var dotter till hertig Vilhelm I av Nassau och Pauline av Württemberg.

Mrs. Cleveland II

Mrs. Cleveland II

1904

Etsning, 24,7x15,7 cm

 

Utförd
1899 i USA

 

Mycket ovanlig

 

Litteratur:
Asplund 146, Hjert&Hjert 97, ZG 146

Frances Clara Cleveland, född Folsom 21 juli 1864 i Buffalo, New York, död 29 oktober 1947 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk presidentfru 1886–1889 och 1893–1897 samt gift med president Grover Cleveland.

 

Hon var dotter till advokaten Oscar Folsom, som omkom 1875 i en olycka med en lätt enspännare. Hennes fars assistent Grover Cleveland blev då hennes förmyndare. Hon studerade vid Wells College när Cleveland blev president första gången 1885. Han var 48 år och ungkarl. Den 2 juni 1886 gifte de sig i Vita huset; Cleveland är den enda president som gift sig i Vita huset (och den andra som gift sig under tiden som president). Före deras giftermål hade presidentens syster Rose Cleveland tjänat som USA:s första dam och Vita husets värdinna.

 

Den långa, attraktiva 21-åriga Frances Cleveland vann omedelbart stor popularitet och betraktades som den charmigaste presidentfrun sedan Dolley Madison. Hennes vänlighet drog stora skaror till de offentliga mottagningar hon höll. Paret fick fem barn. Grover Cleveland avled 1908 och knappt fem år senare, den 10 februari 1913, gifte hon om sig med Thomas J. Preston, som var professor i arkeologi vid Princeton University. Hon motsatte sig kvinnlig rösträtt med argumentet att kvinnor ännu inte var intelligenta nog för att rösta. Hon var engagerad i nationalistföreningen National Security League och skapade kontrovers då hon under första världskriget uttalade sig mot tyskättade immigranter.

Brudtärnan

Brudtärnan

1905

Etsning,  14,9x19,8 cm

 

Utförd
I Zorns ateljé i Mora 1905


Litteratur:
Asplund 192, Hjert&Hjert 204, ZG 192

Gammal Knekt

Gammal Knekt

1911

Etsning, 13,9x11,0 cm

 

Utförd
I Zorns ateljé 1911


Litteratur:
Asplund 245, Hjert&Hjert 155, ZG 245

Mot Strömmen

Mot Strömmen

1919

Etsning, 11,5x16,5 cm

 

Utförd
1919

 

Litteratur:
Asplund 288, Hjert&Hjert 289, ZG 288

Kajuta

Kajuta

1917

Etsning,  29,6x19,6 cm

 

Utförd
1917


Litteratur:
Asplund 279, Hjert&Hjert 284, ZG 279

Fredrik Martin

Fredrik Martin

1907

Etsning 20,0x15,0 cm

 

Utförd
1907 i Zorn ateljé i Gopsmor.  

 

EXTREMT OVANLIG

Litteratur:
Asplund 210, Hjert&Hjert 137, ZG 210

Fredrik Robert Martin, född den 8 maj 1868 i Stockholm, död 1933, var en konstindustriell samlare, kännare särskilt av orientalisk konst och kultur, bror till Hugo Martin, kusin till Carl Roland Martin och sonsons son till Roland Martin

 

Martin, som blev filosofie doktor i Wien 1899, var e.o. amanuens vid Statens historiska museum 1890-1902 och dragoman vid svenska beskickningen i Konstantinopel 1904-08. Han bosatte sig sedan i Florens. Martin gjorde sig känd genom de intressanta och rika samlingar av orientalisk konstindustri, som han med insikt och djärvhet hopbragte under vidsträckta och långvariga resor (till Sibirien 1891-92, Europeiska Ryssland, Kaukasus och Centralasien 1894-95, Egypten, Mindre Asien och Turkiet 1895-96, Ryssland, Turkiet med flera länder med statsanslag 1898-1903 för uppsökande av svenska minnen, under de senare åren ständiga resor i Europa, Mindre Asien och Egypten).

 

Martins tidigare samlingar har delvis övergått till Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning och enskilda samlare (professor Hjalmar Sjögren, direktör Carl Robert Lamm med flera). De var till sina betydligaste delar exponerade vid Stockholmsutställningen 1897 i en särskild paviljong. Martins sedermera gjorda samlingar, bland vilka märks sasanidiska metallkärl, egyptisk keramik från alla åldrar, värdefulla arabiska och persiska manuskript och miniatyrer (de äldsta från 700-800-talen), bokband, orientaliska äldre mattor och andra textilier, jordfunna kinesiska bronser, seldjukiska smycken, var till en del utställda vid den stora utställningen med islamisk konst i München 1910, för vilken Martin var kommissarie och till vilken han även, jämte Bürkel och professor Friedrich Sarre, uppgjort planen. Jämte Sarre utgav Martin 1912 ett ståtligt planschverk med text om utställningen, Meisterwerke muhammedanischer Kunst. Ett större arbete på engelska, Persian Miniatures Art, utkom även det 1912. Etnografiska museet i Stockholm förvaltar drygt 1700 föremål som Martin samlade in under sina resor.