Sergio Silva Cajahuaringa föddes i Lima, Peru, 1969. Han började tidigt intressera sig för konst och filosofi som han förde samman, t.ex. ”vad är tid” i ett konstverk.
1988 antogs Cajahuaringa till Escuela Superior de Bellas Artes dvs. Perus främsta skola för konst. Några av hans mentorer under utbildningen var framstående Peruanska konstnärer som Eduardo Cervantes, Raul Alvarez och Miguel Nieri. Han examinerades 1993 och tilldelades ”Diamond Anniversary” för bästa avgångsstudent. Konstant arbete och omsorg för själva måleriet samt den Andiska kulturen och dess betydelse för samtiden ledde Cajahuaringa till flera framgångsrika utställningar, stipendium och utmärkelser i hela Sydamerika.
Vid 1990-talets slut reste Cajahuaringa utanför Sydamerika och i både Nordamerika och Europa togs hans konst emot med stort intresse samt flera lyckosamma utställningar med goda betyg både från kritiker och besökare.
Därefter har Cajahuaringa blivit internationellt erkänd och han har haft utställningar i 21 länder i fyra världsdelar. Han har hela tiden fortsatt att utforska den Andiska historiken och dess natur för att hitta nya element att sammanfoga sina surrealistiska och abstrakta målningar.
Hela mitt arbete presenterar en kreativ process ur en abstrakt surrealistisk synvinkel och inspireras av förhållandet mellan människa och miljön. Detta förhållande återspeglas i mitt arbete i form av en abstraktionsvärld där symboler, metaforer, allegorier och myter når en fullständig uppenbarelse genom de bilder vi ser i verken.
Klamrandes fast vid den spontanitet och rationalitet som utgör viktiga faktorer i den surrealistiska abstraktionen, där uppstår mitt engagemang för att hitta det fria uttrycket för dyrkan och den aldrig tidigare skådade kronologiska förstörelsen av arkeologiska kvarlevor. Denna idé är inramad i en esoterisk, mytisk filosofi som söker de mänskliga relationernas bekräftelse mellan konsten och det liv som kvarstår.
Därför söker mitt arbete tolka denna fysiska miljö och de jordlevande och atmosfäriska elementens förfall, som i sin passage genom tiden och under åren på vår planet har genomgått en ständig utveckling som människan är transcendentalt involverad i. Elementen representeras på ett subtilt sätt, ibland av föremål som placeras i en komposition av form och färg och i andra fall med linjer eller ritningar; vissa verk föreställer geometriska former som symboliserar människans eviga intresse av att veta mer än vad världen erbjuder henne.