Kjell Engman kommer från en familj av musiker och har själv en bakgrund som professionell rockmusiker, främst gitarrist. Det musikaliska arvet gör sig påmint i hans glaskonst, inte bara genom hans välbekanta instrument i glas utan i den musikaliska, dansanta känsla och livsglädje som många av hans objekt och figurer utstrålar. Engman arbetar också med musik i de världar han skapar i sina installationer, till vilka han komponerar soundtrack som ingår i helhetsupplevelsen.
”De större sammanhangen är det jag brinner för – helheten”, säger Engman. ”Jag älskar att skapa världar med scenografier, ljudmattor, ljus och andra effekter, till och med doft, att bygga upp stämningar och handlingar. Jag tänker på mina installationer lite som om de vore filmer utan dialog – som att jag är regissör och glasfigurerna är mina skådisar, mina artister. Jag vill gärna bjuda betraktaren på upplevelser för flera sinnen och stimulera deras egen kreativitet, och bjuda in till olika tolkningar.”
Kjell Engman är född i Stockholm, utbildad vid Konstfack och vid den berömda, stilbildande glasskolan Pilchuck utanför Seattle i staten Washington i nordvästra USA. Sedan 1978 har han varit verksam som glaskonstnär och formgivare vid Kosta Boda. Engman bor numera på Öland och pendlar till sin ateljé i Kosta. I många år har han sommartid iscensatt populära installationer, eller ”glasföreställningar” med hans egen beskrivning, på Ekerums konsthall, Öland.
Glaskonsten som Kjell Engman skapar utmärks av starka färger, generösa, lekfulla former och den ständigt närvarande fantasin och humorn. Utöver musik och instrument så befolkas hans glaskonst av djur, natur och symboler från såväl vardagslivet som det över- och undermedvetna. Livsbejakande, myllrande glädjefullhet kan sägas gå som en brokig tråd genom hans mångsidiga uttryck som glaskonstnär.
”Jag ser det som att glaset är min penna för att berätta historier. Jag vill inte ge min publik depression, utan bjuda på glädje och fantasi. Min konst ska vara något att le åt, något positivt. Ta till exempel mina baddamer, som är inspirerade av ett oförglömligt besök i en kyrka i Harlem, New York. Damerna som sjöng gospel där var de största jag sett, men de rörde sig med sådan otrolig lätthet. Det handlar inte om hur du ser ut, utan om den inre säkerheten och glädjen som får dig att sväva. Det är den känslan jag vill få fram med min konst.”
Just mångfalden i Kjell Engmans produktion har, som han säger ibland, gjort att vissa har upplevt hans konstnärliga uttryck som spretigt. Själv hyllar han spretigheten och infallet.
”Jag tror att det är själva spretigheten som har sålt, som folk gillar. Jag har alltid låtit fantasin styra och det kan bli lite för mycket, sådant som kultureliten inte klarar av. Jag har mina käpphästar och jag bryr mig inte så mycket. Jag vet att jag inte är på fina mattan. Det som ger mig energi är när jag sätter upp en föreställning som i Stenungssund för ett par år sedan, med mina baddamer på en strand, och det kommer tiotusentals besökare på några veckor. Jag inspireras av när människor i publiken berättar om de egna fantasier som har väckts av mina världar. Jag gillar inte ens att sätta titlar på mina verk. Jag vill inte styra betraktaren, utan låta var och en skapa sina egna fantasivärldar.”